Ekorren

Allt levande har faser som är mer passiva och faser som är mer aktiva. Dessa tillstånd är en dans mellan ytterligheter som markerar livets konturer. Sömnen är passiv och låter saker och ting falla på plats. Vakenheten spanar aktivt. Allt och alla behöver sova för att balansera det vakna livet, i olika mängd och på olika sätt.

Sitter på uteplatsen. Sval morgon. Tröja på. Solen kommer smygande bakom nyponbuskarna och värmer nattens dagg. Jag blickar upp mot skogen på kullen där ekorren rör sig i trädkronorna. Den hoppar ofta runt bland grenarna när jag sitter här på morgonen. Läste att ekorren sover i genomsnitt 15,9 timmar per dygn. Så trots alla sina sovtimmar så väljer den att vara vaken på morgonen. Jag förstår hur den tänker. Morgonen är ny och vaken. Allt utstrålar magi. Till och med flugan som landar på min hand blir till ett litet mirakel i morgonsolen. Fågelsången i äppelträdet är skönare. Löven på träden grönare. Luften ny.
 
Ekorren klättrar ivrigt uppför stammen. Hoppar mellan grenverken och landar i en av de två stolta ekarna. Smidigt, utan en tanke på höjd, hoppar den vidare till det pinade trädet på hörnet. Jag undrar om den letar efter något eller om den bara gillar att utforska morgonens magi på hög höjd.
Ekorren fortsätter genom höghöjdsgrönskan, upp över kullen, och klätterprasslet ebbar ut så småningom. Morgonen är vaken. Dagen är i rörelse.

Kommentera gärna: