Allt levande har faser som är mer passiva och faser som är mer aktiva. Dessa tillstånd är en dans mellan ytterligheter som markerar livets konturer. Sömnen är passiv och låter saker och ting falla på plats. Vakenheten spanar aktivt. Allt och alla behöver sova för att balansera det vakna livet, i olika mängd och på olika sätt.

Sitter på uteplatsen. Sval morgon. Tröja på. Solen kommer smygande bakom nyponbuskarna och värmer nattens dagg. Jag blickar upp mot skogen på kullen där ekorren rör sig i trädkronorna. Den hoppar ofta runt bland grenarna när jag sitter här på morgonen. Läste att ekorren sover i genomsnitt 15,9 timmar per dygn. Så trots alla sina sovtimmar så väljer den att vara vaken på morgonen. Jag förstår hur den tänker. Morgonen är ny och vaken. Allt utstrålar magi. Till och med flugan som landar på min hand blir till ett litet mirakel i morgonsolen. Fågelsången i äppelträdet är skönare. Löven på träden grönare. Luften ny.
 
Ekorren klättrar ivrigt uppför stammen. Hoppar mellan grenverken och landar i en av de två stolta ekarna. Smidigt, utan en tanke på höjd, hoppar den vidare till det pinade trädet på hörnet. Jag undrar om den letar efter något eller om den bara gillar att utforska morgonens magi på hög höjd.
Ekorren fortsätter genom höghöjdsgrönskan, upp över kullen, och klätterprasslet ebbar ut så småningom. Morgonen är vaken. Dagen är i rörelse.

Läs hela inlägget »

Jag är en utpräglad morgonmänniska. Har alltid varit och har som ambition att fortsätta vara det. Jag älskar att vakna tidigt på morgonen och njuta av att vara påfylld med ny energi och möta en ny dag i lugn och ro. Vissa dagar är den känslan kanske inte så rosenskimrande, men ändå. Lite grus i ögonen gör också den gryende dagen vacker.
   
Jag är ensam morgonmänniska i min familj bestående av fyra individer. Två av de andra familjemedlemmar är utpräglade kvällsmänniskor/nattugglor och en är något mitt emellan. Fördelen med detta upplägg är att jag kan njuta lugna tysta mornar för mig själv. Nackdelen är kvällarna. Som utpräglad morgonmänniska är jag dödstrött och borstar tänderna när de tre andra når sitt energiklimax. Så här års och med den sommaren vi har så är det där och då som det vankas kvällsbad eller 'chill' med TV-dinner framför Discovery.

Att leva i olika tidszoner försvårar familjelogistiken emellanåt, särskilt nu på sommaren när nattugglorna vänt upp-och-ner på dygnet helt. När det jobbas och gås i skolan finns det någon sorts tidsram som ändå synkar våra tider, men nu, med lov och ledighet, lever dygnet sitt eget liv. För man vill ju liksom hänga ihop som familj och göra saker tillsammans. Så hur löser man det då?

Tuppluren! Jag är bäst på att sova middag. Att ta en power nap. På så sätt kan jag bejaka min morgonmänniska och samtidigt hänga på nattugglorna lite nu och då när det ska kvällsbadas i pannlampans sken.

Jag växte upp med en pappa som var (och är fortfarande) mjölkbonde med allt vad det innebär i form av tidiga mornar. Jag sov ofta middag med honom. På den tiden fattade jag inte riktigt grejjen, men nu som medelålders kvinna mitt i livet så är jag tacksam för den guldgruvan. 
   
Lika värdefullt som det är att investera i rörelse och leva ett fysiskt aktvt liv, är det guld värt att lägga tid och energi på att utveckla förmågan att vila kropp och knopp. Men det kanske inte alltid är så enkelt som man vill att det ska vara med den postmoderna tidens utbud av distraktion och tidsfördriv. Men med hjälp av olika tekniker som t ex Yoga Nidra (en sorts fysisk och mental djupavspänning), Restorative Yoga och beslutsamhet, så lyckas jag så gott som dagligen ge mig själv en välgörande tupplur. På så sätt kan jag bejaka min morgonmänniska OCH umgås med mina nattugglor.
Win, Win.

Läs hela inlägget »



Så här i sommartid är det enkelt att beundra naturens skönhet och förträfflighet. Efter vinterns sömn och naturens vila är träd som slår ut och knoppar som blommar ren och skär magi. Naturen är så himla fiffig! 

Det vi ofta glömmer bort är att även vi människor är en del av naturen och att även vi människor är så himla fiffiga. Vi har dock en tendens att leva i tron att vi tillhör en egen sfär, att vi tillhör en annan natur.

När vi så hemsöks av fysiska eller mentala krämpor kan vi inte längre ducka för att även vi är en del av naturen. Det kan vara en svårmanövrerad axel, en övertrött rygg, knäppa knän, smärtsam ångest eller förvirrande stressymptom som begränsar livet på många plan. Där och då behöver vi förstå att vi lever under samma lagar som allt annat levande. Där och då behöver vi lyfta blicken och betrakta oss själva ur ett holistiskt perspektiv. Vi är summan av alla våra separata delar och vår helhet påverkas ständigt av den miljö vi vistas i.

Som kroppsterapeut väljer jag att möta och se dig som en tredimensioinell varelse.
Du är så mycket mer än stress eller huvudvärk, en öm rygg eller en stel axel.
Du är en av naturen skapad individ med en kropp, en själ och ett medvetenade.
Du lever i en komplex värld tillsammans med andra komplexa varelser.
Evolutionen och dina förfäder och dina förmödrar har format dig till den du är idag.
Du är unik, men du lyder samtidigt under naturens lagar.

ANANS MANNA möter dig på ett sakligt, metodiskt och professionellt sätt.
Jag hjälper dig att se den större bilden av den du är.
Tillsammans utforskar vi det naturen vill berätta för dig.
Där min kompetens begränsas, lotsar jag dig vidare till medmänniskor i mitt nätverk med kompletterande förmågor.

Holistisk hälsa handlar för mig om att se detaljer som delar av något större.
Kroppsliga och mentala obalanser är rubbning av rytm och flöde. 
Allt i naturen hör ihop och du mår bäst om du får vara en betydelsefull del av en större helhet.
 

Läs hela inlägget »